Druskininkai, Litauen
Helgen spenderades i Litauen. Resan dit gick bra, fredagen tävlade vi och Nico fick sitt första CACIB och Litauens stora sert N.
Lördagen borde vi helt hoppat över... Inget bra resultat på utställningen, mina hundar vart livrädda domaren. Däremot fick vi glädjas mer åt Lena, resesällskapets fina resultat, Hennes hundar blev champions båda två, en blev junior champion och andra champion samt bäst i gruppen 2:a!
Kvällen är den kväll som jag aldrig i livet kommer glömma!! Efter utställningen var klar skulle vi gå på middag på hotellet. Vi hann äta förrätten samt fick in och påbörjade huvudrätten när vi ser en hund springa lös över gräsmattan... Det är ju MIN NICO!!!
Rusar ut och försöker ropa på honom men han är redan helt blockerad, han hör ingenting. Vi tar upp jakten först till fots, tappar sikte på både hunden och Lena. Ropar och frågar alla jag möter om dom sett en hund, ingen har sett honom. Vänder om och går åt ett annat håll, fortsätter fråga, stannar bilar och frågar, får till sist napp om vartåt han for. Springer vidare med paniken och sprängande lungor. Möter en tjej med sin mamma och frågar om jag får låna hennes cykel, vilket jag fick! Cykeln saknar sits men det gör inget, jag trampar på! Får med jämna mellanrum vägvisning vartåt jag ska och äntligen ser jag honom! Telefonen ringer, hinner inte svara, jag ser ju honom! Ute på huvudvägen!!! Han sneddar den och jag efter, han springer in på en lugnare plats, en höghus parkering. Ett par håller på stiger ur bilen, dom hjälper mig kolla runt alla bilar. Där står han, mitt lilla hjärta, ögonen helt vilda och känner inte mig (jag kunde knappt prata) Vi står så en stund, jag vet inte om han bara samlar krafter för åter springa men mitt i allt ser man hur han ändras, han känner igen mig! Han kommer springandes i min famn! Mitt lilla hjärta <3 Där säckar vi ihop båda två på gräsmattan. jag får paret att ringa taxi, jag har ingen aning var vi är, minns inte namnet på hotellet men har som tur va hotellets nyckel på mig. Medan jag väntar på taxin får jag tag i Lena, hon är i bil? och söker men återvänder till hotellet. Taxin kommer, tar med cykeln och min älskade pälskling tillbaks till hotellet...
Under tiden hade Lena stannat och pratat men en joggare, dom hade bytt telnr och om vi inte hittar Nico innan kvällen skulle han meddela polisen. När hon kom tillbaks till hotellet hade ett tips kommit in, jag fattade ju inte först hur men receptionisten som sett vad som hände hade meddelat taxichaufförer så att dom håller ögonen öppna! Receptionisten tar Lena med i sin bil och de åker söka. Vilka underbara hjälpsamma människor det finns!!
Cykeln returnerades till flickan, samt en liten peng så hon kan köpa en sitts till den :) Men utan hjälp av henne hade jag aldrig haft en möjlighet att komma ikapp honom. Är dig evigt tacksam att du vågade låna ut den till en helt vild och panikslagen främling <3
Även tacksam för att Maritta och Gösta tog väl hand om min mor som inte mycket kunde göra i kaoset
Nu är vi hemma, tillbaka i vardagen men även inatt vaknade jag med grym panik känsla "VAR ÄR HAN" Nicos äventyr satte djupa spår i mattehjärtat! Men även med känslan att jag fått en vän för livet, Tack Lena!